Dawit Isaak är svensk-eritreansk journalist och författare. Den 23 september 2001 greps han i sitt hem i Eritrea, efter att tidningen Setit, där han var delägare, publicerat ett upprop för demokratiska reformer.

I maj i år hade han suttit fängslad i 9 000 dagar – utan rättegång.

Danait Isaak var två år när pappan greps och minns honom därför främst genom familjens berättelser.

– Jag har fått det mycket återberättat för mig att han var väldigt lugn. En väldigt bra pappa som älskade sina barn, som fanns där för sina barn, ville att man skulle gå i skolan. Utbilda sig, säger hon.

”Sverige har en skyldighet”

Danait anser att Sverige har en skyldighet att göra mer för att få hem honom – bland annat genom hårdare diplomatiska påtryckningar mot Eritrea.

– Min pappa är svensk medborgare och de har en skyldighet att ta ut honom. Nu har det gått 25 år. Man måste sätta press, säger Danait.

Hon får medhåll av Björn Tunbäck, journalist och styrelsemedlem i Reportrar utan gränser. Han har följt fallet i över två decennier och beskriver fängslandet som omänskligt och olagligt, både enligt eritreansk lag, afrikanska människorättskonventioner och internationella avtal.

– Det är fruktansvärt länge, det är omänskligt och väldigt fel, säger han.

”Borde drivit frågan hårdare”

Tunbäck menar att Sverige kunde ha agerat tydligare, bland annat genom att motverka Eritreas insamling av diasporaskatt, protesterat mot EU:s bistånd till landet och drivit frågan hårdare inom EU.

– Det är ändå inte någon första rangens fråga inom EU, säger han.

Dawit Isaak uppges vara i livet, men familjen har inte haft kontakt med honom på över 20 år.

– Ovissheten är det jobbigaste. Du vet inte hur han mår. Du vet inte vart han är. Du vet inte om han på riktigt lever. Sist vi hörde någonting från honom var 2005, säger Danait Isaak.

Hon berättar att familjen aldrig kommer att sluta kämpa för att han ska friges.

– Vi kommer göra allt för att han ska bli fri.